Den här texten är resultatet av en artikelserie vi publicerade på den här sidan för omkring ett år sedan. Vi valde att samla alla dessa texter i ett inlägg och plockade sedermera bort de andra artiklarna.
Myten om Kalergiplanen kommer bland annat till uttryck på Fria tider och i bloggar som denna. Den senare texten är en förhållandevis enkel genomgång, varför vi också avser använda den som mall för denna text. Vi kommer sedermera att genomtränga argumenten så gott som punkt för punkt (där vi finner det relevant i vart fall). Det kan eventuellt hända att vi tittar också på andra texter framöver. Kvalitén på artikeln vi bemöter är emellertid undermålig och därmed ska detta projekt inte ses som att vi ger just den specifika texten särskilt legitimitet. Det är mer att den ger oss tillfälle att bemöta vanligt förekommande myter och argument.
Här kommer vi bland annat bemöta påståenden som att Kalergis plan syftade till att förgöra Europa och lite annat. Nedan följer en kort presentation av Richard Coudhenhove-Kalergi.
Kort biografi
Coudhenhove-Kalergi föddes år 1894 i Tokyo i Japan. Hans far var en polyglot vid namn Heinrich von Coudenhove-Kalergi och befann sig i Japan på formellt diplomatiskt uppdrag utsänd av Österrike i rollen som chargé d’ affaires. Under sin vistelse i landet äktade han en japanska vid namn Mitsuko Aoyama, dotter till en köpman och på den vägen kom Richard CK till. När pojken var två år gammal flyttade familjen tillbaka till Europa där han senare också kom att utbilda sig vid ett universitet i Wien. Första världskriget kom att bli formerande för Richard CK och hans världsbild. Han välkomnade Nordamerikas inträde i kriget, beundrade president Woodrow Wilson, och menade att USA: s roll var ett steg i riktningen mot militaristisk imperialism. Som ett resultat av en serie nedslående skeenden under efterkrigstiden, valde Kalergi att lansera en egen politisk idé. Det är denna idé som de nationalistiska konspiracisterna har kommit att så väl förvanska som sprida.
När vi nu har sammanfattat Richard CK:s liv följer nedbrytningen av argumenten.
Påstående: Kalergiplanen syftar till total förstörelse av Europa
Det motsatta är korrekt förstås. Kalergi ville ena och stärka Europa. Han menade att Ryssland till öst och USA till väst utgjorde ett reellt hot mot kontinenten. Kalergi skriver: ”Can Europe in its political and economic disunion maintain its peace and independence in the face of growing non-European world powers-or is it compelled to organize itself into a confederation of states in order to save its existence?”
Wiedmer förklarar att Kalergi var av uppfattningen att en enande strategi krävdes för att Europa skulle överleva den geopolitiska maktstriden ”The only way to save Europe from being bought up by the Americans or run-over by the Soviets was for Europe to form itself into a strong unified body-a political entity of all European continental states excluding England and the Soviet Union.”
Inte bara var Kalergi övertygad. Han var också en pragmatiker. När han exempelvis introducerade sina idéer för världens ledare, valde han också att via ett öppet brev kontakta Benito Mussolini. Han skriver:
Kalergi var så övertygad om Europas utsatthet och prekära situation att han var villig att samarbeta med en ”fanatisk nationalist” (hans egna ord) för att rädda det.
Påstående: Kalergiplanen syftar till att etablera en ny världsordning och global härskarklass
Återigen är det motsatta sant. Kalergi såg desintegrationen av Europa som ett hot mot dess överlevnad. Genom att ena Europa kunde han motstå målet om global integration. Jan Ivfersen skriver:
The internal reasons were to be found in the devastating effects of Europe being divided into nation-states. According to Coudhenhove-Kalergi, this disintegration was actually furthering the global integration he saw as such a threat to Europe’s position. The solution was to unite politically.[ … ] The history of Europe, Coudhenhove-Kalergi claimed, was shaped by empires, not by nation-states, and he placed European culture in a broad racial, Christian context: European culture is that of the white race, built on the bedrock of antiquity and Cristianity.
På samma tema som tidigare hade Kalergi det uttalade målet att bevara Europa. Inte att förgöra det. Global integration var något hotfullt och han menade att Europa kunde enas med utgångspunkt för dess kristna och rasligt vita sammansättning och antika historia. Lite på det vis Kalergikonspiratörerna ser på världen, alltså.
Påstående: Kalergi ville med raslig ingenjörskonst skapa undermänniskor
Vad som i regel används för att stärka detta påstående är ett citat ur boken Praktisk idealism med varierande översättningskvalité:
Man will be hybrid in the distant future. Today’s races and castes are increasingly falling victim to the fact that space, time and prejudice are being overcome. The Eurasian-Negroid race of the future, outwardly similar to the ancient Egyptian, will replace the diversity of peoples with a variety of personalities. According to the laws of inheritance, difference increases with the diversity of ancestors and the monotony of offspring with the monotony of their ancestors.
Ingenstans i Kalergis text framgår emellertid att detta var något han ville uppnå med Pan-europa. I boken betraktade han hur världen utvecklades framför honom och den citerade delen är ett exempel för en framskrivning han gör följt av en omvärldsanalys av vad han trodde att urbaniseringen till världens städer skulle leda till. Om han ö h t lade värderingar i det han såg, menade han till exempel att den rasblandade människan var en svag, impulsiv och fördomsfri varelse.
Hans vision för PEU och dess sammansättning var en klar och tydlig kontrast till vad de moderna konspiratörerna påstår om den. I boken Pan-Europa förtydligar han sin ”kulturchauvinism” och skriver att kontinentens fundament bygger på vithet och kristendom och han understryker detta genom att tydligt avfärda främmande inslag: Europa var varken ett uttryck för islamisk, hinduisk eller asiatisk kultur. Den var katolsk, vit och antik. Kalergi anspelade också vid andra tillfällen på detta. Han beskrev till exempel Österrike som ett bålverk mot historiens många angripande barbarer. Österrike hade enligt honom skyddat Europa mot främlingar i form av mongoler, turkar, islam och den kommunistiska bolsjevismen:
Historically, Coudenhove-Kalergi claimed, Austria had acted as a bulwark against the various ‘barbarians’of the East: the Avars, the Mongols, the Turks, Islam, and now Bolshevism. He called this Austria’s ‘thousand-year fight for Europe’, thus adapting both the Nazis’claims of a ‘thousand-year Reich’, and the Christian millennialism that influenced it.
Kalergi förespråkade som det verkar en form av europeisk etnopatriotism som förenade européerna i något de kunde tro på. Kanske skulle vi kunna säga att denna var en variant på det som Kristian Sjövik kallar författningspatriotism i ”Demokrati bortom Nationalstaten” eller likt den i USA så omhuldade konstitutionalismen men med fokus på sådant som vi i regel förknippar med den s k ”extremhögern”.
Ryssland och bolsjevismen
De gränser som inrymmer EU och det som representerar det i dag är något helt annat än vad Richard Coudhenhove-Kalergi föreställde sig. Visserligen finns vissa funktionella överbryggningar mellan Kalergis PEU och dagens EU där den symboliska relationen med Ryssland skulle kunna vara ett. EU-projektet (och även NATO) kan instrumentalt ses som ett slags motvikt till Ryssland, ett inflytande Kalergi visualiserade att Pan-europa skull ha:
The unanimous aim of all Europeans, regardless of party or nation, should be the prevention of a Russian invasion […] The only wise thing for Europe to do is pursue […] a Pan-European defensive pact against the Russian menace.
Villanueva (2005) förklarar: ”Pan-Europe’s strident anti-Communist tone is not unique to 1920s European essays. Championing a union of European states as the answer to this “Bolshevist danger,” as opposed to seeing the “Russian problem” strictly through a nationalist-militarist lens, allowed seeds of a dialectical movement to germinate”.
Paneuropa och kolonialprojektet Eurafrika
Men inlemmandet av Afrika i unionen måste ändå sägas vara egendomligt. Kalergi var sedan avstamp tydlig med att Europas afrikanska kolonier skulle utgöra en vital del av dess förening. Afrika symboliserade för Kalergi en vision om ett kolonialt imperiebyggande och för att överleva i en tid av imperier behövde Kalergi tillgång till resurser, vilka han fann i Afrika och sedermera ville mjölka. Thorpe (2018) förklarar:
The attractiveness of African land and resources was mirrored by the unsustainability of the status quo. Without Pan-Europe, European states would soon be caught between the external danger of expansionist superpowers in a closed world, and the internal danger of intra-European political tension between colony-owning and non-colony-owning states. With Pan-Europe, both these dangers would be averted, to the advantage of all European states
Kalergi behövde Afrika för att konkurrera med andra stormakter. Men Afrika var också avgörande för att kunna hålla ihop ett fragilt Europa som utgjordes av länder som så väl ägde kolonier och som inte gjorde det. PEU skulle dessutom garantera en säkerhet för de länder som ägde kolonier: i en värld där de stod ensamma och oförenade skulle de förlora dessa till stormakterna till öst och väst. Efter 1929 kom Kalergi att kalla det europeiska kolonialprojektet för ”Eurafrika”.
Emellertid skulle Kalergis bundsförvanter allteftersom överge planerna för Afrika. Någon han däremot inspirerade var Mussolini. De träffades år 1936 för att diskutera kontinentens framtid, men istället för att kliva ombord, tände mötet en nationell kolonialgnista för Italiens del. Genom Mussolinis möte med Kalergi kom Italiens koloniala aspirationer att intensifieras i Abessinien.
Arbetslöshet och överbefolkning eller Afrikas väg till Europa?
Kalergi menade att europeiska medborgare skulle ha fritt tillträde till den afrikanska kontinenten. Eurafrikas marknad kunde nämligen lösa arbetslöshetsfrågan i Europa, och dess jord kunde lösa problemet med överbefolkning. På den tiden ansågs det nämligen inte finnas ett ersättningsproblem i Europa. Där fanns istället ett problem med alltför många människor. Peo Hansen och Jonsson utvecklar:
När bloggar likt Fria tider eller Rosa T talar om att EU är ett förverkligande av Kalergis förtäckta planer om att dränka Europa med afrikaner är det egentligen bara tomma påståenden. I själva verket var det precis tvärtom. Ett Pan-europa med internt öppna gränser är inte detsamma som ett Pan-europa med externt öppna gränser. Varför de synonymiserar dessa två koncept är oklart.
Kalergi ville avfolka den europeiska kontinenten, inte berika den med människor. Han var dessutom noga med att poängtera att han, så långt det var möjligt, ville hålla afrikaner utanför Pan-europa. Den fria rörligheten skulle aldrig konstrueras som en tvåfilig väg. Hansen och Jonsson utvecklar: ”In his 1929 article on Africa, in which he asserted the need for a co-European colonization, he also stated that ‘we must at all costs’ prevent ‘that great numbers of black workers and soldiers immigrate to Europe’.
Nu har vi täckt i stort sett allt som är relevant för denna artikelserie. Det kan hända att vi framöver uppdaterar med något om det skulle bli aktuellt.
En kommentar om Kalergis Praktischer Idealismus och översättningar
De flesta översättningar av Kalergis Praktisk idealism som finns tillgängliga på nätet är undermåliga. Även den översättning som vi använde i vår artikelserie är under all kritik. I vår text kallade vi det varierande översättningskvalité, men det är en understatement av råge. Här är bara ett exempel för hur obegripliga de här textöversättningarna ofta kan vara:
Europe follows the destructive example of the Russian revolution, it risks rather than a New to penetrate post-capitalist order, pre-capitalist in the primitiveness Barbarism sink back and be forced once again to capitalist epoch going through.
Jag vet inte ens vad citatet ovan försöker säga.
Textöversättningarna är inte bara undermåliga, de är även tendentiösa och har genom årtiondena blivit filtrerade genom antisemitiskt språkbruk. Det finns egentligen inte mycket vi kan göra annat än att utgå ifrån vad texterna säger på originalspråk. Det bästa vore att rådgöra med upptryckta kopior av Kalergis egen text och inte versioner skrivna av andra.
Om vi nu ändå måste använda översättningar har den franska upplagan av Gasnier (2014) rekommenderats till oss. Vi har emellertid inte läst den och kan inte säga så mycket om saken. Även Scheffaurs tolkning av Adel (den första boken i Praktisk idealism som många av citaten om Kalergi är tagna) har rekommenderats, men med förbehåll för att också den översättningen inte riktigt håller måttet. Den är dock färgad av helt andra influenser än de som finns tillgängliga för nedladdning på nätet, vilket kan vara intressant vid jämförelse. Kopian vi har tillgång till är dock bitvis oläslig, vilket också är varför vi inte använde den när vi skrev vår text:
Just detta citat går att uttyda om vi anstränger oss, men texten är inte särskilt läsvänlig. Denna översättning kommer ni dock inte hitta med enkelhet. Det är en raritet i sitt eget slag.
Det ska även finnas en svensk översättning i elektroniskt format, vilken troligen är en interpretation av en tidigare översättning (oklart vilken). Den har vi dock inte tillgång till för närvarande och vi kan heller inte säga något om kvalitén, om översättningsprecisionen, om tolkningskedjan eller något om vem som är upphovsmannen till den. I vilket fall som helst ska ni vara försiktiga med hur ni hanterar (och tolkar) de texter ni kommer över som tillskrivs Kalergi. De är som vi skrev ofta tendentiösa och undermåligt översatta.
Europapriset/Kalergipriset
Denna del är inklippt ur en ny artikel vi har skrivit. För att läsa hela den kan ni klicka er vidare via hyperlänken i ”Edit Addendum 2” ovan.
Det talas emellanåt om olika priser som delas ut i Kalergis namn. Vi tänkte att vi skulle beröra det kort här.
När vi skulle samla in information till denna artikel upptäckte vi att det mesta om det pris som kommit att kallas ”Kalergipriset” redan har sagts av en vad vi antar är en marxistisk eller vänsterorienterad Youtube-kanal. Därmed kommer vi mer eller mindre bara sammanfatta kanalens information nedan.
Webbplatsen bakom priset har en meny genom vilken man kan navigera sig fram till olika avsnitt/teman som den tillhandahåller. Under rubriken ”European Letters” finner man kontemporära frågor som upphovsmakarna diskuterar. Den som bidrar mest frekvent är en man vid namn Heinz Wimpissinger. I ett brev som han skriver i höjd med den s k flyktingkrisen säger han:
In this scenario, the creation of a European army appears more and more important using NATO’s help with a composition of military units of European member countries. This should be executed to guarantee the effective protection of EU’s external borders on one hand and on the other hand, to meet aggression and acts of inhumanity with an operational military power [ … ] This could gradually contibute to stability in the conflict regions and stop the large civil immigration streams to the European welfare states, at least medium term. Further away on the horizon, new waves of poor refugees are emerging from black Africa, which should be countered by increased development cooperation now, in a timely manner.
Vår egen kommentar och analys:
Som vi visade i vår granskning av ”kalergiplanen” ville Kalergi mer eller mindre stänga gränsen för invandring från Afrika till Europa men inte från Europa och till Afrika. Sorrels diskuterar och förklarar hur Kalergi resonerade:
The principle of the right to self-determination, he argued, had to be violated given the “fact of the inequality of human races”. Furthermore, he was careful in his discussion of European settlement in Africa to make clear that no migration of black Africans to Europe should be allowed.
Wimpissinger är förvisso inte lika grov, men han tycks så väl gestalta som mäkla den kalergiska inställningen om invandring från Afrika. Visserligen måste orsakerna till detta hållas i sär. Kalergi var bekymrad med europeisk massarbetslöshet och menade att den kunde åtgärdas med emigration. Men också frågan om att Europa var hotat av resursutarmning som en följd av den aritmetiska populationsutvecklingen var relevant för hans analys: Afrikas rika jord kunde potentiellt locka emigrerande bosättare bort från europeisk mark. Dessa frågor har rimligtvis inte inspirerat Wimpissinger. Vi lever ju i andra tider. Snarare tycks han diskutera frågan utifrån migranternas opportunism och vad som kan tolkas vara ett försvar av de enskilda ländernas ekonomiska välfärd:
Among immigrants you can also see selfish traits in the choice of the immigration target. In particular Western European states have shown themselves to be seen as social paradises to immigrants from politically shaken states, which have been destroyed by war
Det finns också mer information i YouTube-klippet för den som känner sig hågad. Bland annat framgår att organisationen bakom priset är densamma som Kalergi själv grundade och ledde fram till sin död, men också att två av deras grundsatser är kristendom och konservatism (inte gränslöshet och rasblandning).
OBS: Vi har inga kopplingar till kanalen. Vi har inte gjort en källkritisk granskning av alla påståenden som görs i klippet. Kanalen tycks dessutom förmedla ett vänsterperspektiv och det ska våra läsare ha i åtanke.
Kalergiplanen 
En reaktion till “Myten om Kalergiplanen”